Alla inlägg under december 2007

Av annaemiliadiveby - 31 december 2007 18:53

Nä nu ska pappsi skjutsa ner mig och Viktor till navet där vi ska ta bussen till gångviken med en massa jävla trevligt folk!


Jag tänker ha kul, även om inte du är där och förgyller min vardag, sådeså!

ANNONS
Av annaemiliadiveby - 31 december 2007 18:02

ANNONS
Av annaemiliadiveby - 31 december 2007 15:38

Jag: Ha! Nu tog jag din favoritplats

Han: Min favoritplats är bredvid dig

Av annaemiliadiveby - 31 december 2007 15:19

~ Julen 07 ~

mamma: vad önskar du dig i julklapp?

Jag: allra mest Emil, men det går ju inte..

Jultomten kom inte med honom.. eller ska man kanske säga ödet kom inte med Emil?


Av annaemiliadiveby - 30 december 2007 14:19

Jag har tur att ödet vill ge mig sådana underbara vänner (Ida,John,Vikky,Kikki,Malin,Rasmus,Carro,Therese,My
,Emma,Sandra,Mikaela,Sam,Petra
)

och att jag har en sådan underbar familj.

Det är skönt att det finns folk som verkligen bryr sig: utan er vet jag inte vad jag skulle tagit mig till: tack!

Av annaemiliadiveby - 28 december 2007 21:22

Känns bara så tomt,.Vill inte acceptera att vårt liv slutar här och nu.

Halva min fritid var fylld med dig och nu förekommer tårar och förvirringar istället.

Känns ibland som att det kan finnas någon chans och att allt ska bli somvanligt, men samtidigt har jag inte en aning om vart jag har dig.

Jag kanske bara har byggt upp det hoppet själv medan du tycker det är skönt att det är över.


Jag förstår bara inte hur det kan kännas skönt efter 7 månader när dessa månader varit demsamma hela tiden?

När känslorna ändå finns kvar borde det finnas en chans för mig, eller?

Det sårar mig bara att behöva vänta på detta sätt, att vänta och hoppas på att du ska komma tillbaka och att allt ska bli somvanligt igen.


Att det är du som förgyller halva min fritid och det är dig jag kan kalla för älskling varje tillfälle vi ses.

Att inte kalla dig älskling längre känns så konstigt men det är en sådan stor vana för mig och jag vill inte sluta med det.

Jag vill kunna fortsätta kalla dig älskling eftersom för mig är du min älskling, men jag är inte din längre.. eller är jag?


Du förvirrar mig så förbaskat mycket.

Vad betyder jag för dig egentligen?

Vart vill du att detta skall sluta egentligen?

Kommer det bli du och jag igen?

Eller är det över?

Du vill att jag ska kunna ringa och prata med dig somvanligt och kunna umgås med mig somvanligt men du förstår inte va?


För mig känns det så konstigt: "somvanligt"?

Somvanligt är för mig att vi ses som alla andra tillfällen,

när vi myser tillsammans du och jag,

när du får mig att känna mig alldeles varm inom mig,

när du får mig så pass lycklig bara för att jag får vara i din närhet,

när jag får pussa på dig,

sova intill dig,

hålla din hand,

dela dem mest djupaste hemligheterna,

dela skratt och tårar,

när jag kan vara mig sig själv till verkligen hundra procent utan att känna sig ett dugg obekväm,

när allt helt enkelt känns så himla rätt.

DET är somvanligt för mig!


Att höra dig säga "somvanligt",

känns allt för förvirrande och gör mig mer ledsen och även när det är så pass krångligt mellan oss.

Vart har jag dig egentligen, älskade lilla du?


Det skulle hjälpa mig en hel del om du varit en riktig jävla skitstövel för då hade jag sluppit känna att jag förlorat något som var det bästa i mitt liv och det känns så otroligt konstigt att jag nu lyckats göra det också..


Och de orden du sa till mig under tiden vi höll ihop:

- Jag kommer inte göra slut

- Du behöver inte oroa dig för jag kommer aldrig göra slut

- Jag tänker inte lämna det bästa som finns

- Jag kommer alltid älska dig

- När vi är 30 ska vi gifta oss


När jag tänker på dem orden så blir jag riktigt ledsen. Varför säger vi människor sådant?

Alltid och aldrig är sådana ord man borde vara mer försiktig i hur man använder.. Visst är det så underbart att höra väl när det kommer till kritan, men väl när man ändrar sin känsla så sårar det den andre så in i nordens..

Jag sa till dig att inte säga på detta sätt för att man aldrig vet om man ändrar uppfattning sedan och du sa till mig att du alltid kommer känna så.

Nu känner du inte så längre.

Det sårar mig så otroligt mycket, förstår du inte det?


Jag vill så gärna vara stark och kunna ta mig förbi detta helvete men ändå gräver jag ner mig över dig och gör inte mycket åt det.

Tiden kanske inte är den rätta för mig, det kanske är meningen att det skulle bli såhär.

Jag tror i och för sig på ödet. Det skulle kanske sluta såhär trots allt.

Jag kan däremot inte förstå varför med tanke på hur vårt förhållande var, vad var det som gjorde att det slutade såhär?

Vad var det som stod fel till?

Varför kan inte allt bara bli somvanligt? Vi hade ju det så bra egentligen..


Om jag bara kunde göra något så allt blir "somvanligt", vad fan det nu innebär för dig.

Mitt "somvanligt" är vårt gamla vanliga förhållande och inget annat.. tänk om ödet kunde ändra sig så det blev vi igen.

Men det kanske inte är meningen?

Det kanske ska ske tusentals gånger innan allt blir bra för mig? Jag vill inte tro det.


Jag har varit så pass lycklig dessa månader och jag vill inte att det skall sluta såhär.

Om man bara kunde vridit tillbaka tiden och förändrat allt på något vis så detta inte hänt, men hur fan skulle det nu ske?

Jag vet ju inte själv hur det kunde lyckas bli såhär konstigt och förvirrande.

Jag får bara hoppas på att ödet gör ett lyckat spår och gör mig lycklig igen så jag kan gå vidare.. Men allra mest vill jag ju ändå få tillbaka dig igen


Tack för allt fint jag fick dela med dig.

Tack för alla dessa bästa månader jag haft i mitt liv.
Tack för att du fick mig att känna mig betydelsefull för en stund..

Emil, du betyder så otroligt mycket, fortfarande..

Av annaemiliadiveby - 28 december 2007 17:17

Måste bara sno detta fr Sandra ( http://hurricane.bloggagratis.se ) som jag håller med om med dock ett ord omgjord i texten


Säg mig, varför blir det alltid så?

Nån däruppe måste ha sett mig

Och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur

Min tur att träffa nån, som vet vad jag behöver.




.. Who are you?

Av annaemiliadiveby - 28 december 2007 17:11

Hade det sjukt roligt igårkväll. En grabb vid namn Matte hängde med oss också som tydligen gick på samma skola som mig, astrevlig!


Vi alla fyra var och spelade biljard nere i stan, for iväg och svullade på donken, åkte bil på parkeringen vid gärde och sladdade - typ fett härlig känsla, for till majks stuga en snabbis för att hämta ett roligt spel, åkte runt hela alnö och sedan i slutet var vi hos matte och spelade det där spelet. Typ vid halv 3 skjutsade dem hem mig: vill lova att det var otroligt skönt att lägga sig och sova sedan :O:O


Sov fram till 1515 vilket var otroligt skönt kan jag lova.

Ikväll ska jag till Ida och hitta på ngt trevligt, vad vi gör har jag absolut inte en aning om.

Presentation

Omröstning

Vad är det bästa med sommaren?
 Värmen
 Semestern
 Bada
 Festa
 Ragga
 Sola
 Festivalevangemang
 Resa bort
 Sommarkvällarna

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< December 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ annaemiliadiveby med Blogkeen
Följ annaemiliadiveby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se