Känns bara så tomt,.Vill inte acceptera att vårt liv slutar här och nu.

Halva min fritid var fylld med dig och nu förekommer tårar och förvirringar istället.

Känns ibland som att det kan finnas någon chans och att allt ska bli somvanligt, men samtidigt har jag inte en aning om vart jag har dig.

Jag kanske bara har byggt upp det hoppet själv medan du tycker det är skönt att det är över.

Jag förstår bara inte hur det kan kännas skönt efter 7 månader när dessa månader varit demsamma hela tiden?

När känslorna ändå finns kvar borde det finnas en chans för mig, eller?

Det sårar mig bara att behöva vänta på detta sätt, att vänta och hoppas på att du ska komma tillbaka och att allt ska bli somvanligt igen.

Att det är du som förgyller halva min fritid och det är dig jag kan kalla för älskling varje tillfälle vi ses.

Att inte kalla dig älskling längre känns så konstigt men det är en sådan stor vana för mig och jag vill inte sluta med det.

Jag vill kunna fortsätta kalla dig älskling eftersom för mig är du min älskling, men jag är inte din längre.. eller är jag?

Du förvirrar mig så förbaskat mycket.

Vad betyder jag för dig egentligen?

Vart vill du att detta skall sluta egentligen?

Kommer det bli du och jag igen?

Eller är det över?

Du vill att jag ska kunna ringa och prata med dig somvanligt och kunna umgås med mig somvanligt men du förstår inte va?

För mig känns det så konstigt: "somvanligt"?

Somvanligt är för mig att vi ses som alla andra tillfällen,

när vi myser tillsammans du och jag,

när du får mig att känna mig alldeles varm inom mig,

när du får mig så pass lycklig bara för att jag får vara i din närhet,

när jag får pussa på dig,

sova intill dig,

hålla din hand,

dela dem mest djupaste hemligheterna,

dela skratt och tårar,

när jag kan vara mig sig själv till verkligen hundra procent utan att känna sig ett dugg obekväm,

när allt helt enkelt känns så himla rätt.

DET är somvanligt för mig!

Att höra dig säga "somvanligt",

känns allt för förvirrande och gör mig mer ledsen och även när det är så pass krångligt mellan oss.

Vart har jag dig egentligen, älskade lilla du?

Det skulle hjälpa mig en hel del om du varit en riktig jävla skitstövel för då hade jag sluppit känna att jag förlorat något som var det bästa i mitt liv och det känns så otroligt konstigt att jag nu lyckats göra det också..

Och de orden du sa till mig under tiden vi höll ihop:

- Jag kommer inte göra slut

- Du behöver inte oroa dig för jag kommer aldrig göra slut

- Jag tänker inte lämna det bästa som finns

- Jag kommer alltid älska dig

- När vi är 30 ska vi gifta oss

När jag tänker på dem orden så blir jag riktigt ledsen. Varför säger vi människor sådant?

Alltid och aldrig är sådana ord man borde vara mer försiktig i hur man använder.. Visst är det så underbart att höra väl när det kommer till kritan, men väl när man ändrar sin känsla så sårar det den andre så in i nordens..

Jag sa till dig att inte säga på detta sätt för att man aldrig vet om man ändrar uppfattning sedan och du sa till mig att du alltid kommer känna så.

Nu känner du inte så längre.

Det sårar mig så otroligt mycket, förstår du inte det?

Jag vill så gärna vara stark och kunna ta mig förbi detta helvete men ändå gräver jag ner mig över dig och gör inte mycket åt det.

Tiden kanske inte är den rätta för mig, det kanske är meningen att det skulle bli såhär.

Jag tror i och för sig på ödet. Det skulle kanske sluta såhär trots allt.

Jag kan däremot inte förstå varför med tanke på hur vårt förhållande var, vad var det som gjorde att det slutade såhär?

Vad var det som stod fel till?

Varför kan inte allt bara bli somvanligt? Vi hade ju det så bra egentligen..

Om jag bara kunde göra något så allt blir "somvanligt", vad fan det nu innebär för dig.

Mitt "somvanligt" är vårt gamla vanliga förhållande och inget annat.. tänk om ödet kunde ändra sig så det blev vi igen.

Men det kanske inte är meningen?

Det kanske ska ske tusentals gånger innan allt blir bra för mig? Jag vill inte tro det.

Jag har varit så pass lycklig dessa månader och jag vill inte att det skall sluta såhär.

Om man bara kunde vridit tillbaka tiden och förändrat allt på något vis så detta inte hänt, men hur fan skulle det nu ske?

Jag vet ju inte själv hur det kunde lyckas bli såhär konstigt och förvirrande.

Jag får bara hoppas på att ödet gör ett lyckat spår och gör mig lycklig igen så jag kan gå vidare.. Men allra mest vill jag ju ändå få tillbaka dig igen

 

kikki

29 december 2007 12:54

men gumman, nu hänger jag inte med? det ska ju vara du och emil, nu blir jag ledsen jag med :( jag finns här gumman!

http://kikkiiii.bloggagratis.se

 

Emilia

29 december 2007 18:20

Ja det är ju en lång historia som jag inte orkat tagit itu med riktigt, men nu vet du ju lite i alla fall.. Vi kan ta det någon gång, men jag orkar inte gräva ner en massa över det här längre för det känns som jag bara irriterar andra då, eller jag vet inte? Tack för att du bryr dig i alla fall, jag finns vid din sida också!

http://ailimeybevid.bloggagratis.se

 

Viktoria

29 december 2007 19:03

usch gumman, livet måste gå vidare trots att det känns jobbigt! Nya killar och framtiden väntar på dig! You go girl!

http://www.viktoriab.bloggagratis.se

 

sandra

29 december 2007 19:33

om du behöver prata förresten så är de bara att höra av sig :)

http://hurricane.bloggagratis.se

 

Emilia

30 december 2007 14:10

Jo jag försöker men det är svårt att gå vidare, tack Viktoria!-v-

http://ailimeybevid

 

Emilia

30 december 2007 14:11

Tack vad snäll du är, Detsamma gäller dig, Sandra!:)

http://ailimeybevid.bloggagratis.se

 

Karro

30 december 2007 19:35

Men lilla gumman. Jag förstår att det här är jobbigt men bara för att du stött på det här problemet så ska du inte känna att du gräver ner andra i det här. Vänner är till för att hjälpa varandra! Jag lyssnar om du behöver prata och det vet du.

 

Emilia

31 december 2007 15:15

Jo, men ändå :p Tack detsamma vännen!

http://ailimeybevid.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu byter jag blogg och det är med användarnamn och lösen; ni får alltså fråga om användarnamn och lösen för att kunna besöka! www.annaemiliadiveby.blogg.se !   ...

Sitter på skolan och har rast, idag är det teoridag och ingen APU. Saknar redan tillbaka men ska iväg dit efter denna lektion igen ändå även fast jag inte har APU idag! =) Sjukhuset sedan på kontroll och sedan APU ett tag igen. Är speciella händelser...

Jag orkar inte skriva om helgen och Fia ma dar'l är ju bäst på att blogga så läs om min helg i hennes blogg istället, dessa länkar; http://app.blogg.se/trackback/ping/19122917  (frekväll) http://app.blogg.se/trackback/ping/19190181 (lörkväll) Und...

Efter att ha pratat med min mentor idag har jag insett en sak; Att jag har en grymt bra mentor som faktiskt är hur bra som helst att prata med. Snacka om att jag haft fel uppfattning, now i love her :)   APUN börjar dra sig mot sitt slut; enbart en v...

!!!FETT GLAD !!! Jag fick sommarjobb under tiden 22/7-22/8 :D:D:D:D ...