Jag blir så grymt less på allting,

Det går inte att koppla bort allt!

Det är så mycket som även får mig att tänka på allt,

vilket gör mig ännu mer less.

Varje morgon och varje kväll när jag byter om blir jag påmind av dig när jag ser mitt ärr och det tar kål på mig!

Jag hör din röst säga "Du måste vara mer försiktig lillgumman" ,

jag saknar att höra det från dig,

jag saknar att höra din röst,

och jag saknar allt vi hade.

Jag försöker mitt bästa för att vara stark och ibland lyckas jag,

men varje vecka fäller jag tårar över allt detta.

Varför har detta hänt egentligen?

Jag är så dum egentligen som har de två fina stora foton kvar på dig vid min säng,

eftersom det egentligen bara sårar mig att se.

Men jag kan inte ta bort det eftersom det är en vana,

att ha dem där.

Jag är så van att kolla på dig varje morgon och kväll,

att jag inte kan förflytta bilderna.

Ida blir less och varje gång hon kommer hem till mig vrider hon ramarna så jag inte ska se dig,

och väl när hon gått ställer jag tillbaka det åt "rätt" håll igen.

Jag kan inte ta bort dig som bakgrundsbild på min dator,

 jag kan inte ha något annat än dig som bakgrundsbild.

Jag är för van så jag kan inte ändra på mina vanor gällande dig.

Varje kväll när jag gör mig ordning ser jag dina kvarglömda "finnpads",

jag öppnar burken ibland och luktar och tårarna faller ner.

Jag ligger i min säng och ser rosen på väggen jag fick av dig,

då blir jag påmind av alla minnen,

och tårarna faller.

Jag borde egentligen göra som Ida säger :

sluta vara så dum och visa grejer som påminner mig om dig,

men jag klarar det inte.

Jag kan inte ändra på det,

jag älskar dig så mycket,

känslorna svalnar inte,

och jag kan inte gå vidare.

Det spelar ingen roll vilken underbar kille det än kommer,

jag känner bara att det känns fel,

det känns som jag är otrogen.

Jag älskar bara dig,

och jag vet verkligen inte vad jag ska göra,

men en sak är jag säker på,

och det är att jag ska se till att ha kul på min födelsedag,

då ska jag träffa trevligt folk på krogen och koppla bort dig helt ur mina tankar!

Det är jag verkligen värd efter alla dessa omständigheter,

och min 18årsdag ska inte behöva gå snett pga dig.

Sedan får man ju alltid hoppas på att det blir som jag säger nu med den höjdpunkten,

men jag vette fan vad jag ska göra angående dig,

för det är ingen annan än dig jag vill ha...