Åkt på feber nu och väl när jag skulle vandra till skolan kände jag hur yr jag blev och jag vinglade fram till skolan.

När jag mötte på människor såg dem ut som ufon - jag såg två av samma person och byggnaderna var fler än det skall vara.

Jag grinade till skolan av oro att jag skulle ramla eller något med tanke på att jag inte såg hur långt bort bilarna egentligen var och trottoarkanterna var det dubbelt av.

Kikki var räddaren i nöden och försökte lugna ner mig i telefon, thank you!

När jag väl kommit fram får jag andningsproblem och allt blev värre vilket gjorde att de underbara klasskamraterna Moa,Sara&Malin hjälpte mig bort för att leta efter skolsköterskan.

Dock tog det sin tid innan vi fick hjälp men det ordnade sig allting tillslut : )

"Yrningen" och andningsproblemen försvann och det enda som återstog var huvudvärken och illamåendet.

Med hjälp av lite vila i vilorummet blev jag lite bättre och sedan kom far och hämtade mig.

Måste bara tacka Sara,Malin&Moa så grymt mycket för all hjälp och även Kikki för all tröst.

Nu är jag hemma och är fortfarande lite chockad över händelserna men det blir väl bättre med tiden!

Har aldrig varit med om sådana extrema händelser med sjukdomen men nu skedde det tydligen.

Blir dock GRYYYYMT förbannad när du (nämner inget namn men du vet nog vem du är) påstår att jag fejkar.

Hur i helvete ska jag kunna fejka en sådan sak?

Skolsköterskan och lärarna är så pass mycket väl medveten om hur min sjukdom ligger till och de vet bra mycket väl hur det kan "se ut" vid ett sådant tillfälle så de skulle fan mig se om jag fejkat så kom inte och säg att jag fejkar!

Det tar mig något så jävulskt av irritation att du anser att jag fejkar något som faktiskt hänt mig som jag inte kan hantera ens, jävla idiot!